Min förlossning
Kategori: Allmänt
Sååå ska man försöka på sig och skriva ner om min förlossning...det kan bli väldigt luddigt...svårt å förklara i detalj hur allt gick till..men jag ska försöka;)
Mellan den 14-16 juni så låg jag och min man å bara väntade och väntade...räknade mina värkar..och jag hade de väldigt ont,men jag klarade av å hantera dem bra,vi bastade,hade värmekudde och Peter masserade mig...dom dagarna var rätt så lika..vi kämpade bara...
Sen nu kommer vi till den dagen då vi båda blev förvånade och lite rädda... Vi var på jorv sjukhus för en undersökning. Bmorskan kollar med ultra å räknar ut bebisens vikt och ser lite osäker ut,hon pratar även finska så jag hängde inte riktigt med där,mer en att hon ringde in en läkare.båda två kände på magen,klämde å hade dig,shit vad ont det gjorde kommer jag ihåg,å så kollade det även om jag hade öppnats något,och det hade jag. 1,5cm var jag öppen..jeee tänkte jag:)
Men så pratade de en massa med varandra,att bebisen är för stor att han kommer att väga över 4,5 och att vi måste nog se till och få ut den dom här närmaste dagarna...vaaaa tänkte jag??jag är inte så stor:/ blev jätte rädd och ledsen,men kände att jag måste ta det lugnt för de vet vad det håller på med..fick sitta en halv timma å lyssna på bebisens hjärtljud,å allt var bra där:) sen var det bara att lägga sig ner å sära på bena,det skulle nämligen sätta in en ballong i mitt underliv för att hjälpa till för att sätta igång mig.
Det här ville jag verkligen inte göra.
Men vad fan,lång där å pinades å så började jag blö en massa..det gjorde ont och kändes obehagligt...
Så var ballongen dit satt,å vi fick en tid hos förlossningen kl 11.30 dagen efter.
För den där ballongen fick inte sitta där mer en 24h..
Jaha tänkte vi...jag å Peter tittade på varandra...vaa så vi ska föda barn imorgon???
Jag var glad men ändå ledsen..ville ju inte ha någon hjälp med att bli igångsatt,ville ju att det här skulle hända på naturlig väg...det vill väl alla liksom... Men de ville inte riskera något,å att jag skulle slippa snitta..
När vi kom ifrån sjukhuset så åkte vi och tittade på kakel,golv och väggar till huset,för att ha något annat å tänka på,käkade lunch å åkte sedan hem för att basta å spela yatzy...
Värkarna började komma väldigt tätt,så jag började klocka dem..ibland 3min imellan..sen blev det typ 4-5min...ååå jag kämpade för fullt..men sen runt midnatt ploppade ballongen ut å vi ringde till förlossningen...om det var så att jag klarade av mina värkar så skulle vi bli hemma,men kl 8 på morgonen var vi tvungna att vara på sjukhuset.
Natten var den längsta natten ever för mig,kämpade å räknade värkarna som kom 3min mellanrum.Peter sov,men vaknade lite då o då för att kolla om allt var ok med mig,kl 05 gjorde han mackor till mig,för jag var såååååååå hungrig.
Men jag klarade att vara hemma tills vi var tvungna att åka:)
Kl 8 kommer vi in,en sköterska kommer å tar i mot oss å ger oss ett rum,där jag får ligga å kolla hjärtljud igen..
Hon var finska å frågade om jag ville ha någons som pratade svenska istället...jaaaaaa det vill jag verkligen:) vilken lycka tänkte jag.
Heidi kommer in och presenterar sig och frågar om allt är bra med mig,om jag orkar ligga där en stund till,för hon höll på med en annan kvinna som skulle föda precis då,jaaaa jag klara mig...jag är stark sa jag hahaha
Kl 09,30 kommer hon å kollar igen å ger mig kläder som jag ska byta om till..kollar hur mycket jag är öppen,vilket var 4cm.. Kl 10 fick vi ett rum på förlossningen.
Hahaha jag ser ut som en stor jävla boll på den här bilden;)men jag älskar den där nattlinnet eller vad det var?jätte skön..:):)
Peter låg å vilade på den där soffan ibland när han fick möjlighet:)
Men i allafall så började vi prata om hur eller vad jag hade tänkt om förlossningen..
Jag fick prova lustgasen å den kändes bra,blev lite yr där ett tag,å började skämta med Peter om att,han skulle flörta med våran snygga barnmorska hahaha..för hon var väldigt snygg å härlig människa...jag började att slappna av när vi skämtade med varandra å skrattade:):)
Om och om igen undersöktes jag å så kl 13 nån gång så stack det hål å vattnet gick..åå vad varmt vattnet var haha...trodde det skulle kännas som att man kissade på sig,men nej det kändes ju ingenting mer än att det blev varmt.
Sen fick jag en sån där as stor mega binda på mig.
Sen satte hon på den här i min hand...å jag som hatar nålar,å det var obehagligt..jag vet faktiskt inte vad den här heter,det är väl något slags dropp,men de skulle hjälpa till å få igång mig.
Jag satt mycket på bollen å så stog jag mycket upp å höll Peter på axlarna när värkarna kom...lustgasen hjälpte mig inte så mycket längre..den var bara jobbig å i vägen...
Så jag bad om epidural..för det började göra sååååååå ont..å värkarna kom allt mer å mer ofta..så jag började gråta för jag blev så rädd för att jag inte kunde hantera dem längre...efter kl 15 nångång kom läkaren in å satte dit epiduralen..ojojojoj vilket jobbig ställning man fick ligga i,ligga i fosterställning med den där magen, inte lätt,men Heidi hjälpte mig å peppade mig hela tiden,medans jag ser att min peter ser orolig ut å tycker synd om mig när jag låg där å led..för fy vilka kraftiga värkar jag hade under den tiden..
Men efter 20min tror jag,så känner jag ingenting,eller jo bara lite tryck där ner..men de var inget liksom...
Det var sååååå värt att ta epidural!!!!!!
Vilken lättnad det blev:)
Jag fick sova en stund för att samla krafter....
Som sagt, blev undersökt hela tiden, å så blev mitt vatten lite grönt:/ helt plötsligt.
Som gjorde dem lite oroliga...så en doktor kommer in å gör ett prov på bebisens huvud.
Å då var jag öppen nästan 8-9 cm
Sen går alla ut,å jag säger till Peter som ligger i soffan att jag är nästan öppen helt...han ler å vi båda tänker att snart är våran bebis här:):)
Heidi kommer in kl 18,49 å ber mig börja krysta allt vad jag har..för nu måste bebisen ut,jag fattade inte riktigt vad som hände,mer än att Peter står brevid mig å hjälper mig att andas,å så började jag krysta.. Alltså går det ens att förklara den där känslan? Den där brännande känslan å att det kändes som att man skulle skita på sig hela tiden,sen kändes de jobbigt att krysta för han åkte ju in igen... Jag grät som en tok å sa att det gjorde ont å att jag klara inte det här,men så tog Heidi tag i mig å ser mig i ögonen å säger att Johanna du klara visst det här..å så fick jag en sån kraft å krystade allt vad jag hade å så var han ute...det kändes som en lång hal ål som kom ut....17min höll jag på...
Under som där 17minuterna så kom doktor in två gånger,första gången trodde han att han skulle behöva snitta mig,men märker att Heidi har satt igång mig å mitt krystande.. Så han går ut igen..andra gången kommer han in för han trodde att han skulle behöva hjälpa till med sugklocka,men märker att jag fixar det där utan hans hjälp..
De hade tydligen pratat om att snitta mig eftersom pH värdena inte var så bra,men att Heidi bestämde sig att försöka få mig att föda vaginalt istället,vilket hon lyckades med:)
Jag blev helt stum när jag ser våran son ligga där,han skriker inte...varför skriker han inte???frågar jag..men så gjorde Heidi något å så började han skrika....
Jag å Peter säger ingenting utan vi bara kollar på varandra å sen ner på våran son..lyckotårar kommer ner från bägges kinder...ååå han är så fin...Peter klipper navelsträngen.. Å jag får några stygn sydda där nere.
Vilken lycka..å vilken resa.....<3
Förlåt om det är svår att förstå de jag skrivit...men det är inte alls lätt å förklara...
Fortsättning följer.....
